Spöa vågen!

Jag har bestämt mig att försöka påbörja viktminskning på måndag. Sakta men säkert ska siffrorna gå ner och jag ska hitta en fungerande rutin som passar in. Det ska gå och jag vet att vill jag så kan jag. Hoppas bara på att få lite stöttning också.

Tyvärr är det inte enkelt när man bor som man bor i en by där det snackas vilt om det ena och det andra. Från att jag går ner i vikt och jag kommer bli sååå snygg till att det är fruktansvärt hemskt när jag har gått upp i vikt. Först och främst vill jag bara säga att vikten ändrar inte vem jag är och jag behöver inte någon som inflikar hur fruktansvärt hemskt det ser ut. Jag är medveten om det och de som nämt det vet att jag får reda på det. Så jag kan inte förstå vart de vill komma, det är bättre att vara tyst om en sån sak. Oftast vet personen i fråga redan om problemet och behöver inte en ytterligare nedtryckning.

Jag har varierat i vikt så in i kanonen de senaste åren. Hösten 2004 vägde jag 54 kg. Idag väger jag 40 kg mer och det känns ganska jobbigt att veta. Jag vill gärna under 60 kg men det får inte gå för snabbt då det kommer ge bakslag. Mycket har ju varit måendet som gjort det och min fantastiska lathet sedan jag hade kontorsjobb. Trött som en svamp och lat som en korv när jag väl var hemma. Mycket spelar in tyvärr och jag vet också att jag måste anstränga mig mer, psykiskt och fysiskt. Jag har faktiskt lyckats med att jogga runt byn för några år sedan, så låt mig lyckas med det igen.

Att se bilder från 2007 gör att jag kan säga att jag såg snygg ut på dem. Då kunde jag inte säga det då jag tyckte vikten var åt skogen redan då. Så låt mig komma tillbaka till 2007. Då kunde jag anstränga mig utseendemässigt. Idag orkar jag inte bry mig.

Små grabbar

Random

Helgens sjukling

Joel var inte så pigg helgen som var. Förkyld och riktigt gnällig men stundtals på bra humör. Bilderna säger väl sitt att han inte var så pigg.

Sällsynt fågel

Så här års återkommer många flyttfåglar till mångas glädje. De kvittrar och vi hälsar dem alla välkommen åter. Det är då som det känns på riktigt att det är vår i luften.

Svanar och sädesärlor är de vi tänker på mest här i byn och är också de fåglar jag fotar mest. Dock har en sällsynt fågel setts i trakten runt Gunnarn och det är en art jag aldrig tidigare sett – inte här i allafall.

Den är ca. 20 cm hög och lite gulbrun och röd till färgen och verkar inte speciellt rädd av sig. Annars kan fåglar vara snabba på att flyga iväg.

Fågeln är väldigt lurvig, den ser sådär kramgo och mjuk ut. Ögonen är ganska stora konstigt nog. Den här hoppar fram som skator brukar göra och tittade sig nyfiket runt omkring sig innan den flyger iväg.

Flyga verkar dock inte vara det som den gör mest, vad jag kunde se så landade den gärna på lite olika höjdobjekt, eller hoppade runt lite på marken.

Lade huvudet på sned för att lyssna. Väldigt nyfiken av sig. Satte sig gärna i en gran och pickade på kottar. Den kvittrade till mellan varven och hoppade åter iväg för att spana in läget.

Det som var mest underligt med denna fågel var att den följde efter mig hela tiden. Skator kan ju få för sig att göra så av ren nyfikenhet. Som jag beskrev så verkar den inte rädd av sig.

Den hoppade efter mig på skoterspåret vilket var lite gulligt. Fåglar är söta på sitt lilla vis. Den t.o.m. hoppade runt bland ett gäng renar som också passade på att tillbringa sin dag på skoterspåret.

Dessutom har jag aldrig sett en fågel så tokig i snö som den här, den liksom dök ner i snön som om det fanns något ätbart under. Mycket lustigt beteende för att vara en fågel.

Jag lyckades fånga den luringen på bild.